Gisslan brott

År gjorde den unga, hippa regissören Janne Halldoff filmen En dröm om frihet, som uppenbart tar avstamp i rånarduon Norgren och Olofsson och lägger mycket större vikt vid brottslingarnas desperation än vid tragiken runt den skjutne polisen. Och gav kriminalförfattarparet Maj Sjöwall och Per Wahlöö ut romanen Polismördaren, även den inspirerad av års händelser. Boken sympatiserar med en ung, vilsen man som har kommit på villovägar och handlat i blindo.

Det vore oegentligt att påstå att Clark mangrant omfamnades av hela samtidsvänstern. Men han råkade växa upp i alldeles rätt tid för en verbal, charmig, manipulativ man utan synbara skrupler. Inne från fängelset drev han fångarnas frågor på ett sätt som antyder en moderiktig medvetenhet. Dessutom hade han vett att oftast bara hota med våld.

Och det skadade inte heller att han såg rätt så cool ut. När den okände rånaren inne på banken begärde att få sällskap av Clark Olofsson verkar få ha tvekat. Clark sålde in sig själv som medlare men dömdes som medskyldig När den okände rånaren inne på banken begärde att få sällskap av Clark Olofsson verkar få ha tvekat. Polisen lät omedelbart hämta honom på Norrköpingsanstalten.

Regeringen — statsminister Olof Palme och justitieminister Lennart Geijer — sade visserligen skarpt nej till tanken att släppa in en ensam Clark till rånaren och gisslan. Men polisen trotsade ministrarna. Samma polismakt som placerade ut krypskyttar runt torget — uppenbart i avsikt att försöka pricka rånaren inne på banken — kände en sådan tilltro till återfallsförbrytaren Olofsson, att de dels lovade honom gott förhandlingsläge vid kommande nådeansökningar, dels lät honom gå ner ensam i banklokalen.

Den alltid lika vältalige Olofsson sålde också in sig som medlare, rentav den ende tänkbara för uppdraget. I efterhand tyder allting på att det mesta av planen var Clarks. Han och Janne Olsson hade suttit på Kalmarfängelset tillsammans, där Clark hade lindat den mindre erfarne Olsson runt sitt finger med rövarhistorier. Rikspolischef Carl Persson — satt under hela dramat på Kanslihuset ihop med berörda statsråd och hade alltså inte något operativt ansvar.

Perssons bild kom i någon mån att delas av tingsrätten, som dömde Clark som medskyldig. Hovrätten sänkte dock hans straff betänkligt, bland annat med motiveringen att han aldrig hade haft tillgång till rånarens k-pist. Polismannen Olle Abrahamsson var en av två som skottskadades. Här förs han till en ambulans. Och någonstans anade nog alla att han åtminstone drog fördelar av den situation han hamnat i.

Men överlag var nog hållningen att Clark, en smula ruff och tilltufsad av livet, var en snäll gosse innerst inne. I just det här sammanhanget var han — åtminstone nästan — lika mycket offer som gisslan. Det fortsatta läget inne på Kreditbanken blev allt mer bisarrt. Olsson och Olofsson barrikaderade sig i valvet tillsammans med de tre kvinnorna som Olsson redan hade tagit som gisslan.

Dessutom hittade Clark Olofsson ytterligare en bankanställd, den årige Sven Säfström, som hade stått gömd bakom en pelare i sex timmar. Även han togs som gisslan. Nere från valvet, instängd med tre kollegor och två brottslingar med skjutvapen, ringde också åriga Kristin Enmark till Olof Palme. Jag har varit socialdemokrat i hela mitt liv, men här sitter ni och schackrar med våra liv!

Efter att ha använt tårgas kunde polisen frita gisslan och gripa förövarna. Civilklädda polismän iförda gasmasker för här bort Jan-Erik Olsson. Det vill säga, att Palme skulle ha antytt att det skulle vara storsint att offra sig för ett högre syftes skull. Säkerhetspolisen spelade förstås in telefonsamtalet. På upptagningen förekommer inte det replikskifte som Enmark refererar. Men det har inte på något vis hindrat konspirationsteorierna från att flöda.

Polisen agerar till slut handfast. De barrikaderar sig med sandsäckar och krypskyttar och borrar ett hål i golvet ner till bankvalvet. Genom hålet vill de att Olsson ska kasta upp sina vapen. Men han vägrar och skjuter i stället ett varningsskott som träffar ännu en polisman i handen. Borrhålet används senare till att skicka ner förnödenheter, kameror och i slutändan även tårgas.

Även rånarna agerar, kanske rationellt, kanske desperat. De riggar hängsnaror i bankvalvets kassaskåp, som de hotar att sätta runt de gisslantagnas halsar. Om polisen skulle försöka söva de instängda med gas, skulle dessa förlora medvetandet och strypas. Kristin Enmark erinrade sig långt senare hur Olsson och Olofsson funderade på att skjuta den manliga gisslan, Sven Säfström, i benet, som ett sätt att skrämma sig till förhandlingsutrymme.

De flesta av polisförhandlarens uppdrag är vardagssituationer som utvecklats så att en av de inblandade personerna är i stånd att skada eller ta livet av sig själv eller någon annan. Mindre vanliga, även om de förekommer, är komplexa situationer som exempelvis ett gisslandrama på en bank eller situationer där hotet riktas mot egendom. Det krävs aktivt lyssnande och empati Oavsett hur eller varför den akuta krisen uppkommit är det polisförhandlarens uppgift att försöka hjälpa gärningsmannen att kunna se mer rationellt på situationen.

Målet är att ändra beteendet och förhindra att någon kommer till skada. För att nå dit behöver förhandlaren kunna bygga upp förtroendet hos de människor hon eller han möter. Förhandlaren måste även veta hur man närmar sig människor i kris, vad man kan säga och vad man bör undvika att säga samt ha förmågan att lyssna och försöka förstå varför personen gör det hon eller han gör.

För att flytta fokus frågar han om de vill ha något annat som är rimligare än en helikopter, som mat till exempel. Den ena gisslantagararen kontrar då med pizza, kebabpizza närmare bestämt. Men kravet på helikopter står kvar. Man enas i alla fall om att det ska beställas kebabpizza till gisslantagarna och förhandlaren lämnar informationen vidare. Ganska snart kommer Isak Dewit och Haned Abdullahi på att hela avdelningen ska ha pizza.

Pizzaöverenskommelsen får stämningen att lugna ner sig inne i vaktrummet. Jonas Åbom ansluter som förhandlare, tillsammans med Jan-Olov Svensson. Han vikarierar som vakthavande befäl och har tidigare jobbat på isoleringsavdelningen. Han gick förhandlarutbildningen samtidigt som Jan-Olov Svensson. Jonas Åbom blir först irriterad när han beordras att gå in som förhandlare.

Eftersom det var han som ledde larmstyrkan har han haft en konfrontation med gisslantagarna. Han tror att det kan vara en nackdel, men går i alla fall med på det. De båda förhandlarna märker att den initiala aggressionen har börjat lägga sig. Elin och Alex får först lägga sig på sidan, sedan sätta sig upp och slutligen får de sätta sig på stolar.

De får gå på toaletten och Alex kokar kaffe till alla, bjuder på snus. De två kriminalvårdarna inleder samtal med gisslantagarna och Alex pratar om sin familj. Och det verkar hjälpa. Framför allt Haned Abdullahi hänger med i det mer alldagliga snacket och visar en viss omtanke om gisslan. Isak Dewit, som de uppfattar som mer pådrivande, är kallare i sitt bemötande.

Men även han ger uttryck för viss sympati, även om han gör det med ett våldsamt språk: — Plitarna här inne har jag inte lika mycket aggression emot, hade det varit ordinarie personal hade jag slaktat dem. Just missnöjet med den ordinarie personalens beteende beskrivs som ett av huvudmotiven till gisslantagningen i Kriminalvårdens rapport om händelsen. Det innebär att det är en anstalt man hamnar på om man misskött sig på andra anstalter, lite av en slutstation.

Några andra intagna börjar ringa in till vaktrummet i interntelefonen. Sedan drar de ut sladden till interntelefonen. Personal lämnar anstalten för att hämta pizzor från Hällby pizzeria. I det upptrissade läget hinner de inte med betalningen, vilket skapar viss uppmärksamhet i media. Några dagar senare regleras skulden efter att pizzerian skickat en faktura, 1 kronor för 20 kebabpizzor.

Men pizzorna dröjer. Det gör Isak Dewit och Haned Abdullahi förbannade. Förhandlarna försöker leda in samtalet på vad som ska hända när de fått pizzorna, men det gör gisslantagarna än mer irriterade. De kräver att de ska få pizzorna först. Vid ett tillfälle säger Isak Dewit att han ska springa ut med Alex och hålla en kniv mot hans hals för att bli skjuten av polisen.

Norrmalmstorgsdramat bilder

Kriminalvården hämtar 20 kebabpizzor. Bild: TT Kollage: Niklas Wennergren — Han sa att han skiter i det här och allt blir bättre av att komma till gud, berättar Alex i förhöret. Till slut lyckas de enas om att en ur gisslan ska släppas när pizzorna kommer. Vid det här laget har polisens insatsstyrka kommit till anstalten och polisen tar över kommandot.

Men man låter Kriminalvårdens förhandlare fortsätta, trots att även polisen har egna förhandlare på plats. Pizzorna kommer till anstalten. Under tiden pågår en diskussion om hur pizzautdelningen ska gå till rent praktiskt. Polisen har synpunkter och vill inte att alla pizzor ska delas ut innan gisslan släpps. Jonas Åbom kommer på en plan. Den ena avdelningen på paviljongen får pizza, sedan släpps en ur gisslan och efter det får den andra avdelningen sina pizzor.

Såväl polis som gisslantagare går med på upplägget. Men det ska dröja ytterligare två timmar innan pizzautdelningen börjar. Det uppstår en annan diskussion, den här gången om hur det ska gå till när gisslan släpps. Återigen är det Jonas Åbom som kommer med ett förslag som alla kan acceptera: All personal, både från Kriminalvården och polisen, ska lämna paviljongen innan den ena gisslan släpps.

Inne i vaktrummet väcks frågan vem som ska släppas först, Alex eller Elin? Elin, eftersom hon är kvinna, tycker Isak Dewit och Haned Abdullahi. Det är något Elin utnyttjar. I stället för att själv gå ut kräver hon att Alex ska gå först. Hon har hört pratet från de andra fångarna om att det är haram att de tagit en kvinna.

Hon upplever också att de behandlar henne bättre av den anledning och de har själva sagt att de inte kommer att skada en kvinna. Gisslantagarna säger emot, vill att hon ska gå först. Men då ryter Elin till: — Jag stannar. Det är mitt beslut, säger hon enligt utredningen. Pizzorna börjar delas ut på avdelning A.

Två civilklädda poliser från nationella insatsstyrkan följer med Jonas Åbom och Jan-Olov Svensson in på avdelningen för att skydda dem.

Gisslan synonym

Men utdelningen sker utan problem. När det är klart ställer de två pizzor utanför vaktrummet. Sedan lämnar förhandlarna och polisen paviljongen. Dörren till vaktrummet öppnas och Alex kommer ut. Han tas om hand av personal utanför paviljongen och får träffa sjukvårdare. Efter det är Jan-Olov Svensson helt slut. Han var den som inledde förhandlingarna men lämnar nu över till Jonas Åbom.

Han stannar kvar som backup. Inne i vaktrummet har stämningen lugnat ned sig. Elin upplever det som att Isak Dewit och Haned Abdullahi inser att det är kört. De två fångarna dividerar om huruvida de ska ge upp eller om de ska kriga in i det sista. Isak Dewit säger flera gånger att han är trött på livet och att han vill att det ska ta slut. Förhandlingen om att släppa Elin inleds.

En telefon lämnades in i vaktrummet tillsammans med pizzorna, så nu slipper förhandlaren skrika genom dörren. Isak Dewit och Haned Abdullahi framhärdar i att de vill komma ut. De tänker sig att de ska vara fria till kvällen. Det är inte möjligt, säger Jonas Åbom än en gång. Han märker också att de börjar bli trötta.

Från början har det nästan bara varit Isak Dewit som pratat, men nu tar Haned Abdullahi över allt mer. Han vill fortfarande ha en helikopter och frågar sedan om de verkligen inte kommer komma ut.