Bemötande norsk

Ett kultursensitivt bemötande innebär att vara medvetenhet om att det i möten finns olika kulturer, både den egna och den hos dem man möter, och det finns olika sätt att beskriva och förstå problem och val av lösning.

Lågaffektivt bemötande

I dag menar de flesta forskare att ett kultursensitivt bemötande är mer verksamt än insatser som är kulturanpassade. Det kan till exempel vara viktigare att se till barns nuvarande livssituation än att förstå en familjs ursprungskultur. Det är också viktigt att vara medveten om hur socioekonomisk utsatthet och diskriminering kan påverka familjers situation.

Både nyanlända och familjer med längre tid i landet kan även sakna information och kunskap om vart de kan vända sig för att få hjälp och stöd. Undervisar i bemötande Sedan har Bjöörn Fossum undervisat sjuksköterskestudenter vid Sophiahemmet Högskola om bland annat bemötande. I gruppdiskussionerna med sjuksköterskestudenterna är det ofta det svåra bemötandet som står i fokus. Studenterna vill veta hur de ska möta föräldrar som mist sitt barn eller berätta för någon att de drabbats av en sjukdom som inte går att bota.

Vad sjuksköterskan ska göra och inte göra för att patienten ska känna sig sedd, bekräftad och respekterad. Det kan vara så enkla saker som ett vänligt leende, att ta i hand och att lyssna utan att avbryta.

Hot och våld psykiatri

I grunden handlar det om att kunna sätta sig in i patientens situation. Att förstå att patienten är i underläge bara genom att befinna sig i sjukhusmiljö. Lägg därtill att hon eller han dessutom är rädd och orolig och kanske har svårt att förstå vad vårdpersonalen säger. Ökade krav När Bjöörn arbetade som barnsjuksköterska på talet var alla oerhört tacksamma för den vård som de fick.

Så är det inte i dag. Kraven har ökat, liksom missnöjet, och det händer till och med att vårdpersonalen utsätts för hot. Just klagomål och missnöje har fått ett eget kapitel i Bjöörn Fossums bok. Här har vi mycket att lära av hotell- och restaurangbranschen som har tydliga rutiner för en missnöjd kund ska bemötas. Där vet man att en missnöjd kund aldrig kommer tillbaka.

Den orsakas delvis av den större mängd energi som behövs för att klara vardagen. Många autister har haft perioder, inte minst under skoltiden, då de har varit utbrända. De lägger så mycket energi på att försöka passa in. Dessutom finns problemet att när autisten väl uttrycker sina svårigheter så blir hen ofta ifrågasatt, ett fenomen som vi brukar kalla gaslighting.

En ung, autistisk elev som berättar för läraren att hen inte vill gå ut på rasten kan få svaret att »så kan vi inte göra, alla måste gå ut«. Det blir en slags rekyleffekt som bidrar till den autistiska utbrändheten. Fler och flera pratar om det här begreppet nu, och det känns väldigt användbart.

Foto: Susanne Walström Maria Bühler konstaterar att hon alltid har haft lätt för att relatera till autisterna, och att hon har en intuitiv förståelse för deras problem. Men åren har hon börjat fundera över om hon själv rentav har autism? Det är många med autism, eller autistiska drag, som drar sig till psykologin för att försöka förstå mänskligt beteende.

Och just det har varit en stor drivkraft hos mig. Ännu har jag ingen formell diagnos, men den senaste tiden har jag funderat jättemycket över det här. Jag går till en psykolog som är autismkunnig och vi är tillsammans inne i ett slags utforskande. Sedan något år tillbaka identifierar jag mig som autistisk. Maria Bühler påpekar att hon klarar sitt liv förhållandevis bra — hon driver en egen mottagning och har skrivit flera uppmärksammade böcker.

Men som alla med autismdiagnos är hennes förmågor ojämna. Annars hade nog hemmet kunna förfalla. Det är ju typiskt autister att känna ett starkt motstånd till vissa saker. Jag tror det tog ett halvår innan jag kom mig för att byta glödlampa här på mottagningen. Men mitt stora problem har varit ledigheterna.

Varje jul och sommar blir jag låg, jag skulle säga deprimerad, och jag har funderat över varför? Jag har kommit fram till att jag behöver struktur, förutsägbarhet och meningsfullhet för att livet ska fungera. Numera har Maria Bühler en plan för ledigheterna. Hon har kommit fram till att träning och yoga inte räcker, utan att hon också behöver göra något kognitivt stimulerande.

För mig är skrivande återhämtning. Att få fördjupa mig i forskning och att sitta vid datorn och skriva fyller mig med energi. I media pumpas det ut att vi människor behöver minst fem veckors sammanhängande ledighet, men så ser det ju faktiskt inte ut för alla. I sitt yrke möter Maria Bühler autister, men också en hel del föräldrar till autister.

Fortfarande finns det relativt lite forskning som utgår från det autistiska föräldraskapet, och vad man behöver som npf—familj. Från skolvärlden kommer det dessutom hela tiden rapporter om jobbiga och krävande föräldrar som ihärdigt värnar om det egna barnets rättigheter. Men Maria Bühler håller inte med. Jag har visserligen en mottagning på Östermalm, men jag jobbar också pro bono och möter människor från alla samhällsklasser.

Gemensam nämnare är att föräldrarna är väldigt måna om att inte vara besvärliga, det är det första de säger när de träffar mig. De skulle aldrig prata skit om skolan inför sitt barn, och ofta har de kämpat som djur för att få sitt hemmasittande barn att gå till skolan. Det finns en tråkig jargong runt föräldrar som bekymrar mig.

En samhällsdiskurs som handlar om att föräldrar är så jobbiga att lärarfacket måste sätta ned foten. Jag tycker att det är konstigt att generalisera runt en så stor grupp i vårt samhälle. Så skulle vi ju aldrig prata om säg pensionärer. I så fall har hon också varit en jobbig förälder, påpekar Maria Bühler. Hennes dotter Ella har ju adhd, och det har Maria alltid varit öppen med — också i yrkeslivet.

Vem skulle annars göra det? Nu börjar Ella bli vuxen och hon är sugen på att läsa till sjuksköterska. Det är ju för att jag har bråkat med skolan under hela skoltiden som hon har möjlighet att söka till universitetet. Jag träffar så många unga som slås ut från skolsystemet och vad har samhället vunnit på det? Då är det väl bättre med föräldrar som slåss för sina barn och kräver lite av skolan?

Byt skola, råder jag föräldrar som inte får gehör. I yrkeslivet har Maria Bühler dragit nytta av att ha en npf-diagnos i familjen. De som söker sig till henne känner ofta till att hon själv är mamma till ett npf-barn. Jag vet att de känslomässiga upp- och nedgångarna är vanliga vid autism och adhd.