Hur behandlar man digerdöden

Mellan 30 och 60 procent av Europas befolkning dog i pandemin. Pest finns fortfarande i flera delar av världen — åren till rapporterades drygt 38 fall och knappa 3 döda. Öppna Men det är inte Norden vi ska prata om nu, utan om hamnstaden Åbo, som i början på talet hade en befolkning på ungefär 3 personer.

Varför just Åbo, kanske någon funderar? Jo, för att pestens närvaro åren och är de mest dokumenterade fallen av en epidemi i Åbo. Dessutom är Åbo Finlands äldsta stad och var länge maktens centrum när vi ännu hörde till det svenska riket. Och den person som ska lotsa oss genom denna del av historien är ingen mindre än forskaren i arkeologi och finsk historia vid Åbo universitet, Veli Pekka Toropainen.

Öppna bildvisare Har du satt dig bekvämt? Det har åtminstone Veli Pekka Toropainen. Han forskar i finsk historia och är särskilt insnöad på talet. Går det att dra paralleller mellan dåtidens pestutbredning och dagens spridning av coronaviruset? Kan vi lära oss något från tidigare epidemier i Finland? Det ska vi ta reda på!

Men först ska vi se hur Åbo reagerade på pesten på talet. Den kom sjövägen - och den måste stoppas!

Hur försvann digerdöden

Det har funnits flera epidemier i Åbo under talet. Man vet inte källan till de äldsta epidemierna, men året vet man att den åtminstone kom sjövägs. Man visste redan här i Åbo att pesten härjade i Europa, så för att undvika att smittan skulle sprida sig hit fick fartygen sitta i karantän i 40 dagar ute i skärgården. Man klippte då alltså av möjligheten för dem att komma in i staden. Smittan fanns också på landsbygden.

Det märkte man ifall någon hade dött i pesten och det plötsligt blev svårt att betala skatt. Men städerna övervakades av rådet. Och till städerna ville man inte ha smittan. Därför skickade man till olika länsmän som bodde vid stora vägar i Nyland, Tavastland, Satakunda och Österbotten att alla som kom resande därifrån fick stanna kvar i exempelvis Pemar och inte skulle tillåtas komma närmare.

Ville någon komma in till staden måste man ha ett intyg med sig där det stod att man inte kommer från besmittade områden. Och om någon vill resa bort från Åbo fick man stanna kvar på det ställe man reste till. Man fick alltså inte då komma tillbaka. Man försökte isolera hela staden på det sättet.

Fartygen övervakades, och till skillnad från idag fick man med några dagars förvarning veta ifall pesten slagit rot i någon annan hamnstad runt Östersjön. Men på ett eller annat sätt kom också pesten till staden, och då fick man ta till nya åtgärder. Pesten är här - rädda folket! Om ett skepp hade pesten med sig fick inte besättningen ta iland. Det här betydde att de oftast dog allihopa.

Men stadsgårdarna var också byggda isolerade från varandra med både staket och port. Så om någon i en gård hade blivit smittad spikade man fast alla fönster och dörrar - förutom en dörr, som en vaktande kvinna eller man hade nyckel till. Sedan fick alla inneboende stanna på gården, tills det gått 40 dagar sedan det sista dödsfallet. Böldpesten dödade ganska snabbt, så om man var instängd i 40 dagar var man nog ganska säker på att alla hade haft den redan då på gården.

För att inte sprida smittan skulle friska människor ta sig ut ur staden. Man tömde helt enkelt staden på folk på den tiden för att undvika smittan. En del seglade till exempel till Viborg eller Helsingfors, men pesten var ju överallt naturligtvis, så det var ingen bra idé. Berättelsen om Knut Hallis och den lilla gossen som överlevde: En rik borgare vid namn Knut Hallis rodde till Hirvensalo eftersom han hade en lantgård där.

Men han och hans följe tog pesten med sig, och alla utom en liten gosse dog. Gossen tvingades bo på lantgården i tre veckor med liken. Han var så pass liten att han inte kunde komma bort därifrån. Lantgården omringades av skog och på den tiden kunde man bara ta sig dit genom att ro eller segla. Men det fanns proviant; mat och vatten, och man hittade honom sedan efter tre veckor.

Då märkte man att hela familjen, och tjänstefolket som var med honom, hade dött och att han var den enda överlevande. Åboborna hade en sådan vana att om det var förbjudet att gå på gatan eller utanför gården kunde man alltid stå på gårdsplanen och ropa över staketet eller diskutera med grannen.

Hur kom pesten till sverige

Man kunde inte få sådant att sluta. Folk ville veta vad som hände. En del försökte förstås också bryta sig ut från gårdarna. Då var chansen att överleva obefintlig. Samma gällde om pesten fick fäste i blodkärlen och orsakade blodpest, vilket resulterade i allmän blodförgiftning och en snabb död. Gemensamt för alla former av pest var att insjuknandet efter inkubationstiden skedde mycket hastigt.

Efter några dagar av oerhörda plågor inträdde vanligen döden. Man räknar med att ungefär en tredjedel omkring 25 miljoner av Europas befolkning dog av digerdöden vid mitten av talet. Vissa platser drabbades så hårt att de lämnades helt öde. Men det fanns också avlägsna bygder som klarade sig helt från pesten. Pesten kallades också "den svarta döden" eftersom offrens kroppar ibland fylldes av svarta bölder.

Fullt friska personer drabbades och avled efter ett par dagars svårt lidande. Läkarna var helt maktlösa inför pesten. Bölderna stacks hål på eller täcktes med varma omslag. Trots dessa åtgärder dog patienterna. Nästan alla människor vid den här tiden måste ha upplevt pestens verkningar på nära håll. Nästan alla måste ha sett släktingar eller bekanta dö i denna plågsamma sjukdom.

Bild: Visipix Apokalypsens fyra ryttare rider fram över himlavalvet. Så kan medeltidens starkt troende människor ha uppfattat det när digerdöden kom till Europa. Målning gjord av Arnold Böcklin Syndabockar Åtskilliga människor trodde att digerdöden var ett straff som Gud sänt människorna för att de hade syndat. På många ställen utpekades istället judarna som syndabockar.

Stora judeförföljelser ägde därför rum i flera länder där tusentals judar mördades för att dämpa folkets skräck för smittan. Digerdödens följder Digerdöden och befolkningsminskningen var en chock för dåtidens människor. Många byar låg öde och folktomma där pesten hade dragit fram. Antibiotiska läkemedel utvecklades på talet vilket dramatiskt minskade dödstalen från pesten.

Nyhetsanka — [ redigera redigera wikitext ] År inträffade en jordbävning i området Osmanabad och Latur i Ghats på Deccan i Indien. Sverige sände då säd som akut katastrofbistånd via hamnstaden Surat , vilket transporterades vidare till katastrofområdena. En del av säden stals i Surat och såldes lokalt på marknaderna. I den stulna säden hittade man sedan råttor och då det bröt ut pest i området misstänktes råttorna i säden ha smittat de lokala råttstammarna.

Lokala läkare angav då att lungpest regelbundet förekommer i Sverige och höll därför det inte för omöjligt, att pesten hade kommit därifrån med hjälpsändningarna. Hälsovårdsmyndigheterna i Delhi var emellertid tveksamma till smittspridning från Sverige, då området från Bombay Mumbai och bort över unionsstaten Maharastra , där de berörda områdena ligger har endemisk pestförekomst.

Pest på talet [ redigera redigera wikitext ] Pest finns idag framför allt i delar av Asien , Sydamerika , Nordamerika sydvästra delen samt i Afrika. Sjukdomen behandlas med olika former av antibiotika , bland annat streptomycin och tetracyklin. Det finns även ett vaccin , dock med begränsad effektivitet. Pest räknas som en allmänfarlig sjukdom enligt Smittskyddslagen.

Från till rapporterades 38 fall och 2 dödsfall i 25 länder. Nyare studier visar dock att pesten var luftburen, och spreds människa till människa. Detta gör att blodcirkulationen i fingrar och tår försämras och till slut upphör.