Vad är det botaniska namnet på äpple

Variationen är därför enorm. Man beräknar att det idag finns mer än namngivna sorter i världen. För mer än år sedan visste man att man måste ympa äpplen för att behålla ett visst träds egenskaper. Äpplets urmoder har getts det vetenskapliga namnet Malus sieversii. Vi har döpt det till altajapel på svenska. För första gången kan man se den på Botaniska fruktutställning!

Här finns också den europeiska vildapeln, som under den utvecklings-, avstånds - och tidsmässigt långa resan från Tian Shan till Norden också bidragit med åtskilliga gener till vårt moderna äpple.

Namn på växter

Under Höstens skafferi söndag 18 september kommer odlare och Svenska Pomologiska Sällskapet att finnas med och bjuda på smakprov av några äppelsorter. Besökare med okända fruktsorter i sin trädgård kan som alltid komma till utställningen och sätta pomologerna på prov. Tag med minst väl utvecklade frukter av den sort man vill få namn på. Sortbestämning och rådgivning dagligen under utställningen från 17 — 26 september.

Om artnamnen och förändringar bland dem Nu är det så att det just nu pågår en artikelserie om rhododendronnamn i amerikanska rhododendronsällskapets tidning — man har hunnit t. Artikelförfattaren har tittat på arter varav har namn som kommer från latinet, från grekiskan, är uppkallade efter olika personer, t.

Hybridord — också, t. Jämför t. Några exempel på hur artnamn kan se ut: lúteum i R. Ett adjektiv måste alltid passa ihop med sitt substantiv i latinet ungefär som vi i svenskan måste säga ett grönt blad, inte bara ett grön blad så eftersom Rhododendron är neutrum, så måste adjektiven luteum, brachycarpum och yakushimanum också ha neutrumändelse!

Det spelar mindre roll här att —on, är grekiska och —um är latin — det är ju som sagt bara sällan man behåller det grekiska slutet i botaniska namn, och -on och —um låter ju ganska lika. Kort sagt, majoriteten av artnamnen i Rhododendronsläktet slutar på-um. Några ytterligare exempel: aúreum, barbátum, calóphytum, camtscháticum, caroliniánum, decórum, fictolácteum, impedítum, japónicum, keléticum, mucronulátum, pentaphy´llum, pónticum, quinquefólium etc.

Namnförklaringar kommer längre fram i artikeln. Person som influerat botaniska namn Men många arter är uppkallade efter någon person, kanske bortåt en fjärdedel av namnen. Då kan man tänka sig tre principer: 1. På latin säger man då R. Jämför med namnet Hortus Bergianus — Bergianska trädgården på latin — och jämför också t.

Det är ganska ovanligt — jag kommer bara på några få artnamn av den sorten, nämligen R. Vi har t. Namnen förklaras längre fram. Den finns t. Denna ändelse förekommer t.

Identifiera löv

Vi har den i R. Genitivändelse Nu kommer vi till de artnamn som har genitivändelse, alltså som om man skulle säga Larssons Rhododendron eller med en mer latinsk ordföljd Rhododendron Larssons. I latinet är genetivändelsen på mansnamn oftast —i, som i Kristi himmelsfärdsdag eller Berzelii park, som ju är uppkallad efter kemisten Berzelius. Ibland latiniserar man namnet först och latiniseringar kan förändra det ursprungliga namnet mer eller mindre: Alfred Nobel namn kommer från Nobelius, som är en latinisering av ortnamnet Nöbbelöv i Skåne, Gevalia är en latinisering av Gävle.

I botaniken har man nog oftast namnen stavade i ganska oförändrat skick, alltså ungefär som i ursprungsspråket, men uttalet kan variera en hel del,beroende bl. Oftast är betoningen på stavelsen närmast före den latinska ändelsen —i eller —ii. I botaniska namn stavar man normalt med ett i slutet, om själva namnet slutar på en vokal eller på —er, med två i annars.

Linnés latiniserade namn var Linnaeus det namnet lär egentligen komma från varianten linn av trädnamnet lind och kända rhododendroninsamlare som Falconer blir Falconerus, Forest blir Forrestius, Ward blir Wardius. Sedan byter man ut —us mot —i precis som Kristus blir Kristi och får då Falconeri, Forestii, Wardii etc.

Om namnet redan slutar på en vokal eller på —er, som Soulié, Vasey eller Falconer, blir genitivformerna som sagt Souliei, Vaseyi och Falconeri med bara ett i. Artnamnen skrivs nurförtiden alltid med liten bokstav, även om det kommer från personnamn eller geografiska namn. Personerna som fått äran att få en art uppkallad efter sig kan som sagt vara t.

Ibland betonas namnen på stavelsen före ändelsen —ii eller —i, ibland som i ursprungsspråket. Vad beträffar stavning lär man t. Uttal, stavning och betoning är över huvud taget ett komplicerat kapitel, som jag tänkte bara beröra lite grann. Om vi bortser från botaniken ett tag och bara talar om latinets uttal, så vet vi att de gamla romarna vid tiden omkring Kristi födelse, t.

Apple download

Men redan de medeltida munkarna hade ett annat uttal. En gammal romare skulle uttala R. Det finns flera bokstäver som kan vålla viss osäkerhet, men uttalet av c och ae hör väl till de vanligare problemen. Bokstaven A Men det finns ett annat stort problem som vi stöter på ibland: de växt och trädgårdsälskande engelsmännens uttal av de botaniska namnen.

Azalea kommer av gr. Ändelserna -ea och -eum Just i fråga om ändelser som —ea eller —eum är det rätt knepigt att hur man ska betona. Betoningen beror nämligen delvis på om ordet ursprungligen kommer från latinet eller grekiskan. Kommer ordet från latinet, så ska man inte betona e en vokal före en annan vokal betonas inte i latinet : det heter alltså arbóreum, aúreum, calenduláceum, ferrugíneum, ficto lácteum, lúteum, nívium och faktiskt också chrýseum fast det kommer från grekiskan.

Med grekiska ord kan man ibland ha betoningen på e i dessa ändelser, som i det nyss nämnda azaléa. Jämför också betoningen i ett grekiskt låneord som museum. Om man i växtsammanhang följer den latinska betoningsprincipen och betraktar de grekiska orden som inlånade i latinet, så gör man nog som Linné och han samtida vetenskapsmän brukade göra och är på den säkra sidan.

Betoning näst sista vokalen Å andra sidan är det ganska svårt att komma ihåg alla regler och olika betoningar i latinet och därför tror jag inte ens en latinprofessor tar illa upp, om några betoningar hamnar fel ibland. För att vara säker på att man använder rätt betoning i latinska ord måste man ofta slå upp ordet i ett latinlexikon för att se efter om näst sista vokalen är kort — då får den nämligen inte betonas — och det är kanske för mycket begärt av de flesta av oss.

Det heter t. Alla dessa ord är rent latin eller latiniseringar av namn och latinska ord som slutar på —atum, -anum eller —osum har alltid betoningen som i uppräknade orden, alltså på näst sista stavelsen, var vokal här är lång. Betoning 3:e vokalen från slutet Men t. På tredje stavelsen från slutet ligger betoningen också i t. Jämför betoningen i flertalsformen témata av de likaledes grekiska låneordet tema med de latinska orden på —átum ovan , ruícola, scyphócalyx många säger nog scyphocályx och det står olika i de botaniska skrifterna.

Denna frösådda apel uppkom troligen vid sekelskiftet och började så småningom att bära frukt. De som först blev intresserade av dessa äpplen var barnen på gården. De brukade äta av äpplena i samband med skörden. Ungefär mellan åren reagerade Karl, min ena morbroder. Han rensade dikeskanten från konkurrerande växter och buskar och genast växte apeln bättre och gav större frukt.

Dessutom sköt den ett flertal rotskott. Detta fick Kalle att fundera på förökning och tanke blev till handling. Han flyttade ett rotskott till trädgården, året var troligen Detta skott växte och blev så småningom en vacker apel som bar samma goda frukt. I slutet av talet, ungefär samtidigt som jag började i småskolan, minns jag att vi planterade ännu ett rotskott från vildapeln.