Utredning medicin allergi

IgE-medierad allergisk astma är oftast mycket steroidkänslig såvida patienten inte röker , och hos många blir astman välkontrollerad på låg till medelhög steroiddos. Vid allergisk astma är det mycket vanligt med samtidig allergisk rinit. Vid icke-allergisk astma behövs ofta högre steroiddoser och kombination med andra astmaläkemedel för att uppnå behandlingsmålen [5]. ACT Asthma control test är det frågeformulär som rekommenderas i Socialstyrelsens riktlinjer, eftersom det har god förmåga att bedöma patientens hälsostatus och kan hjälpa till att uppnå behandlingsmål.

Formuläret består av fem frågor till personer över 12 år, och för barn finns ett formulär med sju frågor C-ACT. Behandlingsmål vid astma är: ingen begränsning av dagliga aktiviteter att förhindra försämringsperioder att förhindra försämring av lungfunktionen inga störande biverkningar av behandlingen. Uppföljning med kvalitetsindikatorer kan lämpligen ske i Luftvägsregistret om man inte har lokala överenskommelser.

Huden — urtikaria och läkemedelsexantem är exempel Allergi och hud ger associationer till atopiskt eksem och urtikaria men även till kontakteksem, Quinckes ödem och läkemedelsexantem. Utbrett och svårbehandlat atopiskt eksem hos barn bör remitteras till barnläkare [6]. Tidig debut stärker remissindikationen liksom misstanke om allergi mot basfödoämnen.

Svar på allergitest av födoämnen kan vara svårtolkade för en allmänläkare. Mindre utbredda eksem som svarar på kortvariga behandlingar med lokala steroider och mjukgörande krämer kan behandlas i primärvård. Vid misstanke om att födoämnen triggar i gång klåda och eksem räcker det oftast med elimination av födoämnet, om det inte är ett basfödoämne. En intressant observation är att barn som behandlas med luftrenare mot allergisk astma också blivit bättre i sitt eksem, vilket kan antyda att även inhalerade allergener kan ha betydelse vid atopiskt eksem, men behandlingen är inte prövad i en kontrollerad studie [7].

Akut urtikaria är inte en indikation för allergiutredning [8]. Om den debuterar i anslutning till intag av nytt läkemedel bör detta misstänkas som orsak. Vid recidiverande akut urtikaria har patienten ofta starkt önskemål om utredning för att finna bakomliggande orsak. Det är sällan man finner någon sådan. Man kan då pröva med elimination och eventuellt provokation för att se om det finns något samband.

Urtikaria ska behandlas med hög dos 2—4 gånger den normala antihistamin, och behandlingen bör fortsätta 4—5 dagar efter det att urtikarian klingat av [9]. Många behandlingsrekommendationer säger att perorala steroider inte är indicerade, men min erfarenhet är att många patienter kan behöva en stötdos glukokortikoid för att symtomen ska klinga av. Ett lokalt eksem på platsen för ett nickelinnehållande spänne gör diagnosen enkel.

Men vanligtvis är utredning och behandling av misstänkt kontakteksem svår och kräver erfarenhet och lapptest, som inte kan utföras i primärvård. Dessutom kan kontakteksem medföra svårigheter i yrkesutövningen och kan kräva omskolning eller leda till sjukskrivning och pension, varför dessa patienter ska remitteras till hudläkare eller yrkesdermatolog.

Patienter med Quinckes ödem som får symtom från andningsvägarna ska remitteras akut med ambulans till akutklinik. Om symtomen är begränsade till lokal svullnad av läpp eller ögonlock kan behandling ske på vårdcentral till dess att reaktionen klingat av. Om Quinckes ödem trots detta recidiverar, kan man överväga remiss för allergiutredning.

Läkemedelsexantem är oftast en toxisk reaktion och mer sällan en allergi [10]. Om det finns urtikarialiknande hudreaktioner stärker det misstanken om allergi. Den vanligaste frågeställningen i primärvård är utslag som debuterar i anslutning till penicillinbehandling. Om utslaget är av exantemkaraktär och inte associerat med klåda kan penicillinbehandlingen fortsätta.

Vid urtikariamisstanke bör behandlingen avbrytas och eventuellt ersättas med annat antibiotikum. För att fastställa om patienten fått penicillin­allergi bör specifikt IgE-test mot aktuell penicillintyp göras 4—6 veckor efter reaktionen. Om testet är positivt ska patienten betraktas som penicillinallergisk och om testet är negativt kan remiss till allergolog utfärdas för eventuell komplettering med pricktest och provokation.

För andra läkemedel som misstänks ha orsakat en allergisk reaktion finns inga allergitest, förutom för vissa cefalosporiner. Astma och allergiska reaktioner som orsakas av salicylater och NSAID är en inte ovanlig frågeställning, och här får anamnesen bli vägledande för ställningstagande till om läkemedlen bör undvikas eller inte.

Rast test allergi

Behovet av dessa läkemedel spelar också roll för framtida medicinering. COXhämmare verkar inte utlösa dessa reaktioner, men eventuell testning bör ske på sjukhusklinik. Födoämnen — 20—30 procent vuxna anger överkänslighet Av den vuxna befolkningen uppger 20—30 procent födoämnesöverkänslighet [11, 12]. Behandlingen behöver inte avbrytas och patienten kan få preparatet vid ett senare tillfälle.

Utslag med klåda eller lindrig urtikaria. Avbryt behandlingen. Ompröva indikationen för fortsatt antibiotikabehandling. Kvarstår indikationen för antibiotika, ge annan typ av antibiotika.

Boka allergitest 1177

Om symtomen har debuterat under de första behandlingsdygnen, kan utredning vid behov göras på allergimottagning. Om symtomen kommer senare, kan patienter som har reagerat vid behandling med penicillin utredas i primärvården med peroral endosprovokation. Om ingen reaktion uppstår då, kan penicillin ges fortsättningsvis. Om patienten reagerar vid en förnyad penicillinkur, kan utredning vid behov göras på allergimottagning.

Uttalad urtikaria med eller utan led- och ansiktssvullnad. Byt preparat om indikationen för antibiotika kvarstår. Stor recidivrisk föreligger, varför aktuellt antibiotikum ska undvikas i fortsättningen. Varningsmärk journalen och skicka biverkningsanmälan. Anafylaxi eller mukokutant syndrom. Ge akutbehandling, remittera till akutmottagning.

Patienten ska inte få detta antibiotikum i fortsättningen. Korsreaktioner Första generationens cefalosporiner cefadroxil och cefalexin i Sverige kan korsreagera med penicillin, men risken är försumbar med de parenterala cefalosporiner som finns på marknaden idag. Monobaktamer kan ges med försiktighet vid behov. Karbapenemer ska inte ges till patienter som reagerat på penicillin med anafylaxi eller uttalad urtikaria tidigt i behandlingsförloppet.

Observera att ett förhöjt specifikt IgE kan vara falskt positivt, men ett negativt specifikt IgE innebär vanligtvis att patienten saknar allergi mot penicillin. Hudpricktest kan användas under en betydligt längre tid efter reaktionen. Vid lindriga reaktioner i samband med behandling med ett icke-selektivt NSAID kan man, beroende på bedömningen av risk respektive nytta i det enskilda fallet, överväga att inleda behandling med ett cyklooxygenasselektivt läkemedel med lägsta möjliga dos och endast en dos första behandlingsdagen.

Patienter som haft svåra reaktioner såsom anafylaxi, angioödem och astma i samband med NSAID-behandling bör däremot remitteras till specialist. I Stockholm handläggs remisser med sådan frågeställning vanligen av allergolog. Remittera patienter som haft svåra reaktioner Patienter som haft en misstänkt läkemedelsutlöst anafylaxi eller en svår fördröjd reaktion såsom TEN eller DRESS remitteras till specialistmottagning.

På Karolinska universitetssjukhuset handläggs patienter med misstänkt läkemedelsutlöst anafylaxi och andra omedelbara läkemedelsreaktioner vid allergimottagningen och patienter med svåra fördröjda läkemedelsreaktioner vid hudkliniken. Patienter med misstänkt penicillinallergi bör remitteras om de behöver behandlas för ett tillstånd som kräver behandling med betalaktamantibiotika, eller sannolikt kommer att behöva betalaktamantibiotika ofta i framtiden, till exempel på grund av immunbrist eller recidiverande infektioner.

Man kan också överväga att remittera patienter som är misstänkt allergiska mot mer än en antibiotikaklass. Även patienter som reagerat i samband med narkos eller misstänks vara allergiska mot lokalbedövning och har behov av lokalbedövningskrävande ingrepp bör remitteras. I takt med tilltagande resistensutveckling bedömer expertgruppen att det blir allt viktigare att om möjligt kunna utesluta antibiotikaallergi och därmed ge fler olika behandlingsmöjligheter till patienterna.