Beslut migrationsverket ej homosexuell

Trots detta ansåg de svenska myndigheterna att mannen inte riskerade fortsatt förföljelse om han tvingades återvända. Farnos är en lesbisk tjej från Iran. Hon har flytt till Sverige tillsammans med sina föräldrar av politiska skäl. I Iran hade hon ett kärleksförhållande med en annan kvinna, som polisen fick kännedom om. Familjen har förskjutit henne eftersom hon är lesbisk.

Myndigheterna anser inte att hon riskerar att bli utsatt för förföljelse i Iran, trots att den iranska strafflagen påbjuder piskrapp för lesbiska. Roseanna är en transsexuell från Honduras. I landet pågår en intensiv jakt på olika transpersoner, en förföljelse som har trappats upp under den senaste tiden. I sitt hemland har hon varit gift och hade i äktenskapet en son, som nu är 12 år.

Hon har inte haft kontakt med sin son de senaste 8 åren, men trots detta anser myndigheterna i Sverige att det är bättre för barnet om hon återvänder till sitt hemland. Man kan ha rätt att få skydd i Sverige om man har en välgrundad rädsla för att bli förföljd i sitt hemland på grund av sin sexuella läggning, kön, könsuttryck, könsidentitet eller annan tillhörighet till en viss samhällsgrupp.

Hur ett asylärende ska hanteras är reglerat i både flyktingkonventionen, svensk lag och EU-regler. Hur visar man att man har en välgrundad rädsla? Det är i huvudsak den som ansöker om uppehållstillstånd som har bevisbördan, oavsett vilken typ av uppehållstillstånd personen ansöker om. Det är den personen som ska lägga fram sina skäl till varför han eller hon ska få stanna i Sverige.

Fri bevisföring I ett asylärende görs en utredning där den asylsökande får berätta för Migrationsverket varför personen behöver skydd. Om orsaken är personens sexuella läggning, könsuttryck eller könsidentitet är det viktigt att man berättar det så tidigt som möjligt i asylprocessen. Det finns inga regler som säger hur man ska bevisa att man har skäl att stanna i Sverige.

I förvaltningslagen står det att den sökande, så långt det är möjligt, ska ge in den utredning och de bevismedel som han eller hon vill. Det kallas för fri bevisföring. Migrationsverket har en skyldighet att utreda och ge service vilket bland annat innebär att handläggaren kommer att hjälpa den sökande genom att ställa relevanta frågor och berätta hur den sökande kan bevisa olika omständigheter.

Det är vanligt att information om sexualitet och könsidentitet framkommer sent i processen, vilket ofta beror på att det i många kulturer är ett tabubelagt ämne förknippat med stigma och därför något som man inte vill eller vågar prata om. Migrationsverket ska inte betvivla en uppgift eller låta trovärdigheten påverkas bara för att informationen framkommer sent — det kan finnas rimliga och godtagbara anledningar till det.

Migrationsverket får inte föra register över asylsökandes skyddsskäl Ett av syftena med artikelserien Migrationsverket svarar är att enkelt förklara myndighetens uppdrag och arbete med hjälp av siffror och statistik. När det gäller hbtqi-frågor finns dock ingen statistik att visa — eftersom det som huvudregel är förbjudet att behandla uppgifter som avslöjar en persons sexualliv eller sexuella läggning.

Sådan information räknas som känsliga personuppgifter, enligt dataskyddsförordningen GDPR. Det finns alltså ingen registrerad statistik över, exempelvis, hur många ärenden Migrationsverket handlägger där hbtqi är anledningen till att man söker skydd. Förbudet att föra register över asylsökandes skyddsskäl gäller inte bara för hbtqi-relaterad information, utan alla typer av skyddsskäl.

Migrationsverkets utredning av ett hbtqi-ärende Frågan om hbtqi kan vara känslig och något man undviker att prata om. Att öppna upp sig och berätta om sin sexualitet och könsidentitet för Migrationsverket ställer därför krav på personalens bemötande och sätt att hantera den information som den sökande ger. Innan domen vunnit laga kraft ansökte han om asyl i Sverige och angav att han riskerade skyddsgrundande behandling pga.

Enligt då gällande bestämmelser lämnades ärendet över till migrationsdomstolen med ett yttrande från Migrationsverket. Migrationsverket ansåg att det fanns vissa trovärdighetsbrister i vad mannen anfört men att han gjort sannolikt att han var homosexuell och riskerade förföljelse pga.

Migrationsdomstolen lät företa en ambassadutredning avseende artiklar som mannen lämnat in. Ambassadutredningen kunde inte verifiera artiklarna och domstolen ifrågasatte att de publicerats på så sätt som mannen angett. Domstolen ansåg att det även fanns andra skäl att ifrågasätta mannens trovärdighet och att han inte gjort sannolikt att han hade behov av skydd.

Hans ansökan avslogs därför. A överklagade till Migrationsöverdomstolen där det i denna typ av ärenden inte krävdes prövningstillstånd. Migrationsverket anförde i yttrande att verket numera delar migrationsdomstolens bedömning.