Villkorad och villkorslös kärlek

Oftast följer vi dessa normer och ses därför som normala av samhället men alla avviker ifrån dem på något sätt, stort eller litet. Ibland när vi avviker från normen blir vi oroliga för att inte bli accepterade och älskade av människorna runt om oss och därför tar vi ibland på oss något Rogers kallade för masker. En mask är som en teatermask något vi sätter på oss för att ytligt förändra vem vi är men i vårt inre är vi fortfarande densamma.

Tänk dig att det går en pojke i din klass som tycker att andra pojkar är attraktiva. Varje dag matas han med diskret information som berättar för honom att det normala och önskvärda i vårt samhälle är hetrosexualitet, ordet bög används på ett nedlåtande sätt och alla hans vänner har skaffat flickvänner. För att inte riskera att stötas bort från gruppen och anses vara onormal tar han på sig en mask, en mask som föreställer en heterosexuell man.

Pojken vet inte själv om att han sätter på sig den här sociala masken och inte heller varför men den hindrar honom från att utvecklas som den individ han verkligen är. När vi sätter på oss masker för att vinna andras kärlek blir vi nämligen älskade för de vi innerst inne inte är. Klientcentrerad terapi Rogers utvecklade en terapi metod som han kallade för klientcentrerad terapi eftersom fokus ligger på just klienten.

Metoden utvecklades inte för att bota svårt sjuka utan för att hjälpa vanliga människor som av någon orsak inte mådde bra.

Maslows behovstrappa

Rogers menade att alla kan ha behov av terapi och hjälp i vardagen någon gång i sitt liv. Begreppet klient infördes istället för patient eftersom ordet patient förmedlade känslor av sjukdom till individen och om man är sjuk behöver man en läkare som kan bota en. Självet liknar vår identitet. Vi vet vilka vi är och har en önskan om att utvecklas till det bättre — idealsjälvet.

Om vi är långt ifrån idealbilden om oss, kan vi uppleva frustration och nedstämdhet. Vi är med andra ord inte nöjda med vårt liv och vill vara någon annanstans.

Humanistiska perspektivet

För att komma närmare idealsjälvet, behöver självet vara stark och självets styrka kommer från barndomens upplevelser och erfarenheter. Humanismen menar att en människa utvecklas bäst genom: äkthet öppenhet , accepterande att bli villkorslöst sedd och bekräftad och empati att bli lyssnad på. Vi blir vårt bästa jag genom villkorslös kärlek. Rogers ansåg att villkorslös kärlek är grunden för all form av personlig utveckling.

Den villkorslösa kärleken är lika viktigt för människans utveckling som solljus och vatten är viktigt för växter. För att självet och idealsjälvet ska uppnå kongruens, behöver barn bli älskade utan några villkor. Det är inte bara barn som behöver bli älskade utan några villkor, men också vuxna. Så genom att inte fullständigt tappa koncepterna och ”ge upp” så utgör du faktiskt en viktig modell för ditt barn.

Det barnet inte klarar nu, vid 3 års ålder, ser han eller hon att man uppenbarligen lär sig med åren.

Humanistiska perspektivet

Det här innebär inte att du som förälder aldrig får bli arg, eller aldrig får tappa humöret. Det får man visst det, och det kan också vara något ditt barn lär sig av. Genom din ilska visar du var gränsen går. Men det är stor skillnad i hur man uttrycker sin ilska. Om man bestämt skriker att ”nu räcker det”, så har man ju sagt precis som det är. Men om man går över gränsen och bara fortsätter att skrika och skrika, eller till och med säger saker som att ”jag önskar att jag aldrig hade fått dig”, har man gjort något som kommer att ligga i vägen för er närhet under lång tid framöver.

Vad jag vill ha sagt med det här är att det är stor skillnad mellan vad man känner och tänker å ena sidan, och vad man säger och gör å andra.