Flottning faxälven

I anslutning till skiljen fanns s. Timmer som skulle transporteras en längre sträcka på havet måste däremot paketeras ordentligt i flottar, vilket skedde genom flottläggning , så vid vissa skiljen fanns det buntverk som buntade ihop dessa flottar.

Korsnäs timmerränna

Båtarna i flottningen [ redigera redigera wikitext ] Flottarlagen vid Grådö, strax söder om Hedemora, och ångbogseraren Borganäs som användes för att bogsera timmer över sjön Hovran. Man kan se floten akter om båten. Vid större sjöar och sel i älvarna där strömmen inte var tillräcklig för att föra timret vidare samlades timret i flot och varpades fram, först med spelflottar med gångspel och senare med ångdrivna varpspelsbåtar, och senare kom även större ångdrivna bogserbåtar som hade maskinkraft att bogsera timmerflottarna över sjöarna.

Ångmaskinerna på dessa båtar drevs med ved från sjunktimmer som bärgats och torkats. Ombord på dessa båtar jobbade som regel ett flottarlag om cirka sju man, nämligen skeppare, extraskeppare, maskinist och fyra däckskarlar, där var oftast även en kokerska ombord. Denna besättning hade oftast ingen särskild navigationsutbildning, det var först på talet som skepparna fick kurser och examinering i navigation.

Dessa båtar utnyttjades även för passagerartrafik. De bogserbåtar som bogserade timmerflottar till havs hade ett mycket större deplacement och mer maskinstyrka än de bogserbåtar som gick i älvarna. Flottningen behövdes då i ännu högre grad för att få fram råvaran till sågverken. När talets mitt började närma sig, tillkom flera flottande, såväl bolag som enskilda, och behovet av en gemensam organisation och bestämmelser för flottningens bedrivande blev alltmera uppenbart.

Maj:t den 26 maj Landshövdingeämbetet fastställde reglementet med två tillägg. Det ena sade att bestämmelserna endast avsåg "den flottning som eger rum mellan Sollefteå och der ofvanföre inom Länet belägne utgreningar och vattendrag af Ångermanna-Elfven". Framställningen rörde de norra grenarna men bestämmelserna kom vid själva utfärdandet att gälla för de övriga också.

Ormsjöolyckan

Sannolikt förhöll det sig så, att man till en början endast räknat med de båda norra grenarna, och när det sedermera blev nödvändigt att bilda ett särskilt bolag för den södra grenen - Faxälven - samt att dela upp huvudgrenen från Granvåg nedåt, fick det gamla reglementet tjänstgöra även i dessa fall. Vart och ett av dessa tre bolag tycks ha varit ett separat företag med en egen styrelse.

Icke desto mindre förefaller de, om inte förr så omkring , ha kommit att sortera under en större gemensam sammanslutning - Ångermanälvens Flottningsbolag. Ångermanälvens Flottningsförening Albert Viksten har definierat en flottningsförening på följande sätt: "En flottningsförening är sålunda ej något affärsföretag i vanlig mening, där verksamheten bedrives för att erhålla en viss vinst.

En flottningsförening är ett slags kooperativt företag". Alla som flottade mer än till husbehovet, var skyldiga att tillhöra någon flottningsförening. De deltog i kostnaderna i förhållande till virkesmängd och flottningssträcka och bidrog till byggnads- och underhållskostnader. Vid Ångermanälvens Flottningsbolags extrastämma den 1 november dök för första gången upp ett förslag till reglemente för en ny organisation - Ångermanelfvens Flottningsförening.

Den 30 mars fattade man beslutet med av de tre länsstyrelserna, Västernorrlands, Jämtlands och Västerbottens län, fastställt reglemente på den konstituerande bolagsstämman i Hammar. Ångermanälvens Flottningsförening ombesörjde flottningen endast i flodsystemets huvudgrenar. I de bäckar och åar, som reglerades till allmänna flottleder, bildades efter hand särskilda små flottningsföreningar och i oreglerade mindre vattendrag flottades enskilt av bolag och andra virkesägare.

Antalet inom flodsystemet verksamma mindre flottningsföreningar uppgick en tid till ett tal. Mellan och inkorporerades 47 av dessa små flottningsföreningar med Ångermanälvens Flottningsförening, några avlystes som allmänna flottleder och på talet fanns bara Ångermanälvens Flottningsförening samt en självständig mindre flottningsförening, nämligen Ledingeån-Finnåns Flottningsförening kvar inom Ångermanälvens flodområde.

Finnån gick samman med Ledingeån på Gransjö byamark, sista sträckan ner mot Helgumssjön, där timret samlades upp i stora timmernotar, som bogserades med båtar ner till Valviken, där de öppnades o virket för egen maskin drev nedströms till Ångermanälven och till slutstationen skiljet i Sandslån,Nyland, där timret sorterades för att hamna vid rätt fabriker bl.

Kungsådra

Sandslån var vid en tid, världens största timmersortering. Flottningstiden var som en semester för alla de skogsarbetare, som vintertid högg o körde virket under hårda förhållanden med mycket snö o sträng kyla. Man kan säga att varje by hade ett ansvar för sin del av sträckan. En del tråkigheter hände också denna tid, en arbetare förolyckades i Runån , och en omkom i Finnån, vid ett senare tillfälle, under arbetet med timmerflottning.