Hur djupt ska du plöja ett fält

På torrlänt mark vill man behålla så mycket vatten som möjligt. Etymologi [ redigera redigera wikitext ] Plogen är en vidareutveckling av redskapet årder men etymologiskt har de ingen koppling till varandra. Trots en mångfald av försök att ytterligare spåra ordet tillbaka i tiden är dess ursprung höljt i dunkel. Det kan jämföras med langobardernas långskäggens plovum eller plovus och rätoromanskans plaumorati samt troligen germanska lånord det forn slaviska ordet plugǔ' och litauiskans pliúgas.

En annan germansk benämning på plog kommer ur det gotiska ordet hôha vars ursprungliga betydelse belyses av de närbesläktade šākhā på sanskrit , gēc på iriska och det litauiska szakà samt det gammalengelska ordet sulh, plog eller fåra. I vissa svenska dialekter säger man fortfarande ärja med betydelsen plöja. Historia och utveckling Ärjning i antika Egypten med årder dragen av oxar.

Övergripande [ redigera redigera wikitext ] Årdret har sedan tidigt i vår kända historia varit ett grundläggande redskap och representerar en av de viktigaste innovationerna inom jordbruket. Ett årder syns på bilden hämtad från faraos arkitekt Sennedjems gravkammare omkring f. Man vet inte när årdret uppfanns men troligt är att den sträcker sig tillbaka till åtminstone f.

I Främre Orienten har järnskodda plogar funnits sedan omkring f. I övriga Norden börjar de modernare lättare plogarna att brukas i början av talet. Ännu i mitten av talet var dock årdret det främsta redskapet för jordbearbetning i Norden. Plog dragen av jakar i Tibet Tysk balans-plog från Plogen drogs med lina av två ångmaskiner placerade vid var sin ände av fältet.

På plogkropparna syns träskivor avsedda för operatören att sitta på. Till en början drogs plogen av oxar och senare i ökande utsträckning av arbetshästar och mulor. För att kunna hanteras av den som plöjer får plogen inte vara för tung. Därför var de länge byggda i trä, sedermera järnskodda. I Sverige var det Furudalsplogen från Furudals bruk som gjorde att typen fick sitt definitiva genombrott mot talets slut.

I takt med att länder industrialiserades började man använda ångmaskiner som dragare , till en början stationära och sedermera rörliga i form av ångdrivna traktorer. Idag används traktorer med förbränningsmotorer och fortfarande är plöjning det vanligaste sättet att bearbeta jorden. Metoder för odling med reducerad bearbetning har dock sedan talet fått ett ökande utrymme. Årder [ redigera redigera wikitext ] En australisk grävkäpp som används av aboriginerna Det äldsta och enklaste redskapet för plantering är förmodligen grävkäppen, en spetsig käpp som används för att göra planteringshål eller skrapa upp markytan med för att kunna sätta frön.

Domesticeringen av uroxen i Mesopotamien och dess samtida civilisation i Indusdalen, kanske så tidigt som år före Kristus gav människan tillräcklig dragkraft för att ett ärjningsredskap skulle kunna utvecklas. Primitivt årder. Det första ärjningsredskapet var ett enkelt årder , som bestod av en vertikal träkäpp fastsatt i en ram som kopplades till dragdjuret.

Ärjningen gick till så att man drog upp parallella fåror över fältet som skulle besås och mellan fårorna låg orörd mark. Därför korsärjde man ofta, det vill säga ärjde på nytt vinkelrätt mot de tidigare fårorna vilket gjorde att fälten blev kvadratiska. Inom arkeologin benämns sådana fält keltiska fält och har påträffats på flera platser i Nordeuropa med dateringar från tidig bronsålder omkr.

Bågårder [ redigera redigera wikitext ] Nästa led i utvecklingen var att utrusta årdret med krökta årderstång. Det gjorde att den som plöjde kunde styra årdret i vertikalled genom att vinkla den snarare än att trycka ner den. Därmed överfördes mer av arbetet på dragdjuret och det blev möjligt att ärja djupare. Spetsen på årdret skoddes ofta i brons och sedermera i järn för att öka slitstyrkan på spetsen.

Eftersom metall var dyrt, smältes spetsarna ner i krigstider för att smida vapen.

Plogens delar

I fredstid gjorde man tvärtom och detta är sannolikt ursprunget till det bibliska uttrycket "Då skola de smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar" Jes. Plogen införs [ redigera redigera wikitext ] Rekonstruktion av en plog med kniv, vändskiva och landsida Ett viktigt steg framåt i utvecklingen skedde i och med tillkomsten av plogen.

Den stora skillnaden gentemot årdret var tillkomsten av vändskivan. Denna vände på jorden som skars upp av kniven risten och lade jorden åt sidan så att plogen kunde skära upp raka och prydliga fåror i åkern. Plogen med vändskiva fungerade så att kniven på plogen först skar ett snitt i jorden, varefter en remsa jord gled upp över skäret och vidare över vändskivan ofta i trä för att sedan vältas upp och ner åt sidan.

Efter plogen lämnades en fåra som vid nästa drag med plogen fylldes med jord som hade vänts en gång till.

Lägga rygg plöjning

Utöver vändskivan fanns även ett långt bakstycke — eller landsida — på plogen. Landsidan var till för att hålla plogen stabil. I stora drag fungerar den moderna plogen på samma sätt som den första plogen med vändskiva. Vid en jämförelse kan man se att den primitiva plogrekonstruktionen och plogen med knivristen , skäret och vändskivan i princip är likadana.

De tidigaste vändskivorna i Europa var i princip kilar som satt bakom knivristen och bände över och välte runt jordremsan. I Kina var vändskivorna krökta i princip från början, vilket gjorde att de på ett smidigare och säkrare sätt vände på tiltan. Det var först på talet som den krökta vändskivan dök upp i Europa.

Därför var de — i Europa — under lång tid byggda av trä, ofta ek till plogkroppen och alm till dragstången och med plogspets av järn. B—D Plöjning av slutfåra samt E Balkplöjning. Att så sker är av allra största vikt, annars blir eventuella rotogräs ej avskurna. Vid körningen av slutfåran förfar man på så sätt, att när knappt två tiltors bredd återstår, plöjes en fåra, den s. Detta för att plogen vid plöjningen av sista fåran skall få stöd för landsidan fig.

Därpå plöjes sista fåran, och sedan så skett, köres plogen ännu en gång i samma riktning som sista fåran för att rensa upp slutfåran. Denna sista fåra kallas mullfåra fig. Eftersom man varken med dragare eller traktor kan plöja ända ut till fältets ytterlinje, förblir det en oplöjd remsa vid tegarnas båda ändar. För att underlätta plöjningen av dessa båda remsor av åkern lämnar man vanligen ett motsvarande oplöjt stycke utefter fältets övriga sidor och plöjer sedan den s.

För att undvika såväl mistor — en bar fläck i en besådd åker — som dubbelplöjning bör man med hjälp av en plogfåra markera vändtegen, innan den egentliga plöjningen av fältet påbörjas, s. Om plöjning av vändtegen alltid skulle företagas åt samma håll, skulle detta medföra en förflyttning av jorden, så att vändtegen, alltefter som man kör höger- eller vänstervarv, till sist komme att luta mycket starkt utåt diket eller inåt fältet.

För att hindra detta plöjes vändtegen ömsom utåt, ömsom inåt. För att lättare brukar komma ihåg hur jag plöjde sist, brukar jag plöja ner grödan på hösten och upp på våren. Vissnar på hösten, växer på våren. Jag plöjer alltså nerströms på hösten och uppströms på våren. Detta gäller som sagt endast mindre fält, där jag kan lägga fårorna åt samma håll så jag slipper en far i mitten, slutfåra.

Vid den s. Vid plöjning av starkt kuperad terräng använder nästan alla s. Denna är så konstruerad att man på ett eller annat sätt kan förändra plogen från höger- till vänsterplog och vice versa. Därigenom blir det möjligt att vid körning fram och tillbaka på ett fält hela tiden lägga tiltorna åt samma håll. Man behöver följaktligen ej plöja tegar vid användning av växelplog.

Har man en gång börjat använda en växelplog kommer man aldrig att vilja byta tillbaka till en tegplog. Och kunskapen om hur man egentligen plöjer faller snart i glömska. Under vissa speciella förhållanden användes ibland s. Detta är särskilt fallet vid nyodlingar samt vid s. Balkplöjningen består i att man endast plöjer varannan fåra, i det man hela tiden lägger upp den lösplöjda tiltan på oplöjd mark fig.

Den kan därför ingalunda ersätta vanlig plöjning, och användes också såsom ovan nämnts endast i vissa specialfall. Plöjningen utföres vanligen såsom höstplöjning, och vårplöjning förekommer i stort sett endast i de fall, då höstplöjningen ej hunnits med eller då man vill mylla gödsel eller dylikt medelst plöjningen på våren. Orsaken till detta är ej enbart, att höstplöjningen medför en bättre arbetsfördelning, utan den ger upphov till en bättre så-bädd, emedan frostens luckrande verkan på jorden till väsentlig del förstöres vid plöjning på våren.

Fast återigen måste man ta i beaktande vad man har för slags jordmån. Nu alternerar Tjörn mellan gammal moränbotten, styva lerjordar och lätt sandjord. Vissa ställen är lättare att plöja på våren än på hösten, dock är dessa få. Oftast är det alldeles för blött för att plöja på våren. Plöjningsdjupet varierar i mycket hög grad alltefter ändamålet med plöjningen samt jordens beskaffenhet.

Vid vanlig höstplöjning varierar plöjningsdjupet alltefter de lokala förhållandena mellan 15 och 30 cm, men för vissa ändamål nöjer man sig med väsentligt grundare plöjning , s. Har många gånger undrat varför man vid nyskiften föredrar kvadratiska åkrar? Har också en åker som genomskärs av en åkerväg, inga diken dock så jag brukar lyfta upp plogen under tiden jag korsar vägen.

Vi såg på den samtidigt med kvällsmaten. Sen är det också lite svårt att filma samtidigt med att man kör när man balanserar på dikeskanten. Men jag måste erkänna att jag ibland fuskar lite på så vis att jag plöjer de sista dragen FÖRE vändtegsplöjningen ända till diket och så att när jag sen plöjer vändtegen kör ovan på det plöjda vid vändningen i hörnen. Det packar ändå inte till jorden destomera och ger ingen slutfåra i åkerns längdriktning de år när vändtegen plöjs utåt.

Ofta gör jag också så de år vändtegen plöjs inåt som i filmen men inte i detta fall då åkerns arrondering är lite speciell. Är skiftet eller vändtegen kort så brukar jag faktiskt backa och plöja allt i en riktning i stället för att vända. Har ju några åkrar som är på endast 0,,3 ha. Det går annars lätt att backa med plogen då plogens bärhjul kan styras hydrauliskt.

Fin plöjning och plogen verkar ju gå väldigt stabilt delburen som den är.